Läsvärt
Nedan följer några smakprov ur institutets terapeutiska böcker
Kroppens sjukdomar speglar psykets
Dagens läkarvetenskap botar inte som den borde, för den har blivit alltför somatisk. I stället förvärrar den människans sjukdomar genom att vilja ignorera den psykiska grundorsaken till åkommorna. Det är lätt att se att folk snabbt söker upp läkare när de upptäcker vilket kroppsligt symptom som helst, men att de i stort sett inte alls bekymrar sig om att vårda ångest, oro, fobier, aggressioner och depressioner. Likväl är det just dessa psykiska problem som i grunden utlöser de kroppsliga besvären. Det verkar som om folk i allmänhet ser det som en enorm fördel att försöka bli ”mirakulöst” botade genom medicin. De tror att det är en enorm nackdel att medvetandegöra sin psykiska problematik. Psykisk, social eller kroppslig hälsa går från det högre till det lägre, det vill säga, från det psykiska till det kroppsliga. Det är alltså omöjligt att bli frisk om inte det psykologiska först genomgår en förbättring, vilket sedan påverkar det kroppsliga eller sociala. Jag kan med andra ord hävda att all utveckling kommer genom att bota det överordnade elementet.
Utdrag ur boken Hälsans ursprung, Norberto R. Keppe
Människan föds med en iakttagelseförmåga som redan är fördunklad, och hon åsamkar sig själv ytterligare skada genom att förneka, förvränga eller utelämna verkligheten
När vi föds är vår iakttagelseförmåga redan fördunklad, och det är därför mycket svårt för oss att se verkligheten. Som en följd av detta måste vi till en början vägledas av våra föräldrar, lärare och framför allt av erfarenheten om vi ska bli någorlunda friska. Men vi måste alltid vara uppmärksamma på våra ständiga försök att ändra på sanningen. Från den stund då vi föds är vi förmätna nog att tro att vi kan skapa en ny verklighet, ett nytt universum där vi kan härska som gudar och byta ut allt som finns mot våra dagdrömmar. Sålunda börjar vi tro på möjligheten att leva i enlighet med den fantasi som vi idealiserar och det till den grad att vi ibland antar någon annans gestalt och tror oss vara någon från det förflutna, någon stor man som Napoleon, Ludwig XV eller, ännu bättre, Jesus Kristus – eller kanske till och med Gud. Det är denna upphöjelse, så högt eftertraktad och prisad av människan, som ger upphov till psykisk sjukdom. Hur kommer det sig att det är de allra sjukaste som är mest eftersökta och beundrade? Så var det med Hitler och Stalin och så är det i litteraturen, där visionärer som Don Quixote blir djupt älskade. Människans sjukdom är hennes omätliga strävan efter att bli en ny skapare och ”omskapa” allt och alla, i synnerhet sig själv, och det från en gudalik ställning, aldrig en mänsklig. I och med denna okontrollerade självupphöjelse sjunker människan till den allra lägsta nivån och uppträder som en lägre stående varelse, som ett djur eller till och med en växt (som i en vegetativ existens) . Människan blir alltid förvånad över sina felaktiga attityder (när hon ser dem), för hon tror sig vara fullt frisk, sjuk bara någon enstaka gång. Sällan erkänner hon att hon redan har skapat en alienerande vana som gör henne oförbätterligt patologisk, för hon vägrar helt och hållet att ge upp sin grundläggande attityd. Stress existerar inte i sig själv. Det är vi som gör oss själva nervösa genom att bygga upp en mur mot våra känslor och mot vårt sätt att tänka – vilket är en följd av vår ständiga strävan att omskapa våra känslor och tankar. Utdrag ur boken Frigörelse, Norberto R. Keppe
Att satsa på integral hälsa
Att medvetandegöra våra emotioner innebär inte att ge utlopp för dem för att känna oss lättade. Idén att vi skulle kunna befria oss från ilska genom att ge utlopp för den stämmer inte.
Undersökningar visar att ett ohämmat utlopp för negativa emotioner kan försämra hälsotillståndet och ge upphov till stress och hjärtsjukdomar (hjärtattack, högt blodtryck, etc.) Detta beror på att varje idé och emotion tar form av en elektromagnetisk impuls som “vandrar” genom våra neuroner.
Om dessa impulser är väldigt starka eller pågår under en längre tid producerar de neurokemiska substanser i överskott vilket kan påverka den neurohormonala balansen: acetylkolin, adrenalin, noradrenalin, serotonin, dopaminer, etc.
Eftersom alltig i naturen fungerar på ett integrerat sätt leder den emotionella obalansen till em energetisk obalans, som sedan påverkar vårt nerv- och hormonsystem samt det immunologiska systemet, vilket kan leda till sjukdomar såsom högt eller lågt blodtryck, sömnighet, ryggvärk, magkatarr, återkomande förkylningar, tumörer, autoimmuna sjukdomar samt lågt immunförsvar mot vírus och infektioner.
Metoder för att minska stress
Meditation, hydroterapi, gymnastik, diet, resor, akupunktur, yoga, olika slags psykoterapier, etc. Men hjälper alla dessa metoder för att handskas med stress? Ja, om de används på rätt. Emellertid är de otillräckliga, eftersom stressen har sitt ursprung i vårt psykiska liv, som är något energetisk, immateriellt dit mediciner inte har tillträde. Det handlar ju om en andlig eller metafysisk värld som innefattar frågor om värderingar, livsfilosofi, känslor av kärlek eller emotioner av avundsjuka.
Denna värld omfattar helt abstrakta begrepp såsom godhet och ondska (etik), dygd, laster, ideal... Vi skulle kunna kalla vetenskapen som behandlar vår metafysiska dimension (och dess relation med det fysiska) för själens läkekonst (N.Keppe) eller Psykoenergetisk läkekonst.
Medvetandegörelse
Det bästa verktyget för att handskas med stress är medvetenhet. Medevetenheten har en otrolig energetisk och helande kraft. Keppe ser medvetenhet som en förening mellan kunskap och etik och således inte enbart som något moraliskt. Den är medfödd och universell. Om ursprunget till våra sjukdomar är avvisandet av de vackraste energetiska faktorerna (känslor, värderingar, ideal) är det enbart genom att ta itu med och medvetandegöra denna dimension som vi kan erhålla den fysiska energin för att handskas med situationerna som dyker upp i våra arbetsliv, förhållanden, studier och nöjesliv, etc.
Interiorisering
Allt i samhället leder oss till att avlägsna oss från oss själva och våra egna inre liv: TV och video, den hektiska vardagen, nödvändigheten att arbeta mycket för att kunna överleva, våldet i städerna, illusionen att vår lycka kommer från en annan person, ett annat land, en kurs, ett nytt jobb eller någon annan yttre situation.
Det moderna samhällets tendens är alltså att alla människor lever “utanför sig själva”, vilket leder till alienering, ångest och allt möjligt slags personligt lidande.
Den sanna psykoterapins syfte är att göra personen medvten om sitt inre liv och det kan åstadkommas genom interioriseringsmetoden. Utdrag ur boken Hälsan i blickpunkten, Claudia B. Pacheco
Det människan visar är en mask
Tro aldrig på det någon säger, för personen visar bara det som finns i hans eller hennes mask, som är just det mest omedvetandegjorda elementet. Jag minns till exempel det som hände med Österrikes siste kejsare Franz Joseph som inte ville godta anledningen till att hans vagn inte längre kunde färdas längs Maria Hilfestrasse. Han ville inte kännas vid att han inte längre var önskvärd hos befolkningen, som beskyllde honom för nöden i riket. Ett annat berömt exempel är då Richard Nixon sa att man kunde lita på vartenda ord i hans vallöften (”read my lips”). När han blivit president förnekade han dock allt han sagt och gjorde precis tvärtom. - En jordägare erbjöd mig att arbeta hos honom som försäljare och jurist. Nu när allt är uppgjort så vill jag inte längre. - Vad tror du om den här inställningen hos dig? - Att jag vill sabotera min tillvaro. - Du vill inte se att du egentligen aldrig har velat göra det här arbetet, utan bara hade en mask som om du ville det. - Vad ska man göra egentligen? - Du låtsas alltid vara någon som du inte är, som om du spelade en roll i livets stora teater. Människans psykosociala liv är ren förställning och endast ibland låter hon verkligheten komma fram. Det som gör en person sjuk är att hon vill leva i något inbillat, utan att vilja se hur hon egentligen är.18 Köpt från butik K&P. All kopiering utöver för ditt privata bruk, och otillbörlig vidarespridning är förbjuden. - Mitt stora problem är pengar – jag är girig. - Vad associerar du pengar med? - Rikedom. - Du menar att ditt stora problem är den attack du gör gentemot rikedom. Inte pengar i sig. Vi kan fastslå att samhället liknar en stor teater där var och en agerar så gott han kan. Alla – från den simplaste individ till makthavarna i människans universum – spelar en mer eller mindre övertygande roll, seriös eller oärlig, bra eller dålig, beroende på de val man gjort genom åren. Utdrag ur boken Den inre människan, Norberto R. Keppe
Kroppens språk
Vår organism berättar om allt det som vi försöker dölja. Många gånger ”tänker” vi rationellt, vi har en uppfattning om någonting, men i verkligheten går våra känslor i motsatt riktning. När vi inte vill medvetandegöra vår inversion, visar den sig genom våra kroppar. En 34-årig ensamstående kvinna som kom från en fattig familj och vars föräldrar var mycket svåra och sjuka, kunde efter en tid i analys utvecklas så att hon sparade tillräckligt med pengar för att köpa en egen lägenhet. En dag gick hon med mäklaren för att titta på en lägenhet som hon gärna ville ha och väl där insåg hon att hon faktiskt hade råd att köpa den. Hon gick överlycklig därifrån. Några timmar senare fick hon ett diarréanfall. När hon analyserade händelsen, förknippade hon den nya lägenheten med utveckling, välbefinnande och trygghet. På det förnuftsmässiga planet ville hon ju mycket starkt förverkliga sin dröm. Men inversionsprocessen medförde att hon var skräckslagen för allt som hon satte i samband med lägenheten (framsteg) – och därigenom visade hon sin trogna lydnad mot patologin (mot oro, förhalning, otrygghet). När hon insåg detta, upphörde diarrén omedelbart. En annan patient, L.A., en 17-årig pojke, sade under en av sina sessioner att han efter en månad i analys inte längre ständigt led av munsår som tidigare, och inte heller av sömnighet, slem i halsen eller mjäll. Jag bad honom att göra fria associationer till dessa symptom och han associerade mjäll med smuts, munsår med smärta, sömnighet med lättja och slem med irritation. Den analytiska processen hade lett L.A. fram till medvetenhet om alla dessa aspekter av hans psykiska liv, och det var det som gjorde honom bättre. Mjällen avslöjade den inre smuts som han inte ville göra sig av med (hans dåliga tankar, intentioner och attityder). Smärtan var resultatet av en självdestruktiv inställning, ett angrepp på honom själv. Sömnigheten visade på den lättja han inte ville erkänna. Till slut erkände han också att han njöt av att irritera och förarga andra människor. Ett annat intressant fall är patienten S.E. som hävdade att hon var frigid. Till att börja med sade hon att hon gärna ville kunna ha ett gott sexuellt förhållande till sin man, men senare erkände hon att 42 hon föreställde sig att hennes man fann stor njutning i det sexuella och detta fyllde henne med hat. Efter samlag vägrade hon att låta honom röra vid sig eller ens komma i närheten, och skyllde på att hon hade ont, etcetera. I verkligheten kände S.E. stor avundsjuka mot all tillfredsställelse som hennes man fick ut av livet, den sexuella inberäknat. Hon föredrog att neka sig själv all tillfredsställelse – men om hon därmed lyckades sabotera sin mans njutning, var hon nöjd. En sådan inställning är för övrigt vanlig bland personer som alltid är sjuka – de är avundsjuka och föredrar att offra sig själva i ett försök att förstöra tillvaron för omgivningen. När de ser att de inte lyckas, blir deras avundsjuka än värre, och detta väcker djup ilska. Sedan följer hätska yttranden som: ”Jag är sjuk och plågas, och du bryr dig inte ens om det.” eller ”Medan jag var sängliggande och sjuk och hade ont, gick min man ideligen ut och roade sig med sina vänner”. Personen inser inte att hon själv skapar sitt fruktansvärda lidande genom att förneka sig själv livsglädje på grund av en mycket stark avundsjuka. Sedan klandrar hon sin man och sina barn för att de inte fogar sig i hennes avsikt att förstöra livet för dem allesammans. Den sjuke ser inte klart på det han gör, men när han blir medveten om den fälla han har gillrat för sig själv återhämtar han sig i överraskande grad på kort tid.
Utdrag ur boken Hälsa genom medvetenhet, Claudia B. Pacheco
Människans största svårighet är att acceptera det som är gott
"Det krävs mer dygd för att stå ut med välstånd än olycka" (La Rouchefocauld)
Det är alltid svårt att acceptera det som är bra. Vi tror av vana att vi önskar det som är gott, eftersom det låter mest logiskt, men i grund och botten handlar vi genom våra emotioner, som baserar sig på en inverterad känsla av avund. Den avundsjuke individen är inverterad för han avvisar ”jaet”, det goda och lyckan – och när han sedan lyckats få det riktigt dåligt i livet klagar han över att inte må bra. Hälsa och välmående beror nämligen på individens accepterande. För att vara frisk måste individen dessutom ha tacksamhet, men om hans grad av avundsjuka är mycket hög kommer han aldrig att acceptera att vara tacksam. Avundsjukan riktar sig mot just de personer och saker som är mest oumbärliga, vilket gör den till en mycket motsägelsefull ”känsla”. På samma gång som man har behov av en viss person, tar man avstånd från och opponerar sig mot honom eller henne och förhindrar sig på så sätt från att ta del av det man mest behöver. Den avundsjuke individen förstör med andra ord källan till sin egen lycka och välmåga. Så vad göra med den avundsjuke om han avvisar det han mest tycker om och behöver? Detta är det fruktansvärda dilemma som människan har satt sig i. Utdrag ur boken Alla sjukdomars ursprung, Norberto R. Keppe
Fysikens grundläggande misstag är att likställa energi och materia
Jag tror att fysikernas största och mest fundamentala misstag är uppfattningen att energi kommer från materia, vilket ledde Einstein till att likställa dem med varandra i sin berömda formel E=mc2 (energin är lika med massan gånger ljusets hastighet i kvadrat). Han resonerade på följande sätt: om en kropps massa ökar med hastigheten, och rörelse är en form av kinetisk energi, så måste med all sannolikhet massans ökning tyda på ett liknande fenomen hos energin. Observera att Einstein resonerade felaktigt när han föreställde sig att energi är en följdprodukt av materia. Fysiken begår samma misstag som Darwins evolutionism, Adam Smiths kapitalism, Marx socialism och Freuds psykopatologi, kort sagt det fel som den moderna vetenskapen har begått sedan den bröt med sina metafysiska grunder. För att förtydliga: det moderna tänkandet har slutat följa en logisk sekvens i analysen av olika fakta, som om allt skulle komma från ingenting och särskilt att energin skulle ha sitt ursprung i materian. Var har då materian sitt ursprung? Det saknas insikt om att allt som existerar behöver en bas (förutvarande), och detta är det energetiska elementet som genom resonans ger upphov till materian och oavbrutet upprätthåller den i tid och rum. Vi får inte glömma att resonansens kvalitet avgör om ett elements komposition blir över- eller underlägset. Aharonov och Bohm kallade denna grundläggande energi (skalärenergin) för kvantum potential. De var inspirerade av Aristoteles inverterademetafysik i hans studie om potens och existens, där existensen anses härstamma från potensen. Jag behandlade denna fråga i min förra bok Trilogisk Metafysik III, kapitel 1, ”Fysiken speglar psykopatologin hos sina upphovsmän”, inklusive genom att visa att den klassiska teorin beträffande elektromagnetism ∇ x A = B (rotationen av vektorpotentialen A är lika med B) är felaktig (inverterad) då den betraktar den elektromagnetiska energin som härstammande från något underlägset. Definitionerna av de vetenskapliga fenomenen är oerhört restriktiva eftersom de bara fokuserar på vad som kan ses i ett visst ögonblick, utan att söka efter orsak och innebörd. Jag menar att det är omöjligt att genomföra någon vetenskap utan kunskap om de fenomen som ligger bakom den, och i detta måste vi oundvikligen ta del av filosofi och även teologi. Den moderna vetenskapen har begått större misstag än medeltidens ”filosofer” och ”teologer” på grund av att de har särat på kunskapens grundläggande och djupliggande element. Dagens vetenskapsman observerar ett fenomen och kommer sedan upp med någon förklaring som utgår från hans eget huvud och som ibland är helt orimlig. Framför allt eliminerar de föregående orsaker som verkligen varit avgörande för händelseförloppet. På grund av detta har fysiker utarbetat ytliga teorier, av vilka de flesta inte har någonting att göra med verkligheten. Den förvirring som Einstein vållade när han likställde materia med energi har våldsamt reducerat vår förståelse av Fysikens fenomen, i synnerhet beträffande elektricitet. Einstein ersatte Plancks term kvantum med foton, som skulle vara en enhet som är halvt materiell och halvt energetisk. I min forskning betraktar jag samma fenomen som ett omedelbart resultat av skalärenergi omvandlad till förnimbar styrka – som är ett element sprunget ur energi. Träförbränning visar tydligt hur materia kan frigöra den energi den består av (ett extramateriellt element), som om energin vore ett slags själ som utformar den. Elden är mycket starkare än veden rent energetiskt, och vi vet ju att det lägre stående kommer från det högre och inte tvärtom. Om vi jämför med en atomexplosion ser vi att den frigjorda energin är oändligt mycket större än det anrikade uranet. På sidan 34 i Neil Ardleys Dicionary of Science läser vi att ”många avatomerna som bygger upp vår kropp var en gång för länge sedan en del av en avlägsen stjärna som har exploderat.” Detta är en inverterad uppfattning. Tvärtom utformas massan som utgör såväl människans kropp som all annan materia oupphörligen av denna konstanta energi som i varje sekund bildar miljarder atomer i ett fortlöpande skapande. Laboratorieforskare inom Fysikens område har den unika förmånen att få beskåda början på detta betydelsefulla händelseförlopp, det vill säga, den första åsynen i elektronmikroskopen av de fundamentala partiklar som bildar materian, vilket visar hur stark koppling vi har genom grundläggande skalärenergi till den som av Aristoteles har kallats för den orörliga röraren. Det är klart att alla rörelser, även ett enkelt naturligt eller artificiellt ljus, också är nog för att demonstrera detta fenomen. Utdrag ur boken Den nya fysiken, Norberto R. Keppe
Kvinnan imiterar sin mammas affektiva beteende
När mamman är kärleksfull och accepterar sin make och män i allmänhet, så tenderar dottern till högre grad att också vara öppen för kärlek i sitt liv. När mamman å andra sidan avvisar sin make och män i allmänhet, så kommer dottern troligtvis ha svårare att acceptera sin make, pojkvän, partner, son eller andra män, för flickor tenderar att imitera sina mammors affektiva beteende.
En ung patient, V.R., hade ett väldigt allvarligt problem i sitt förhållande till män. Hon lyckades inte närma sig dem alls. Hon hade enbart kvinnliga vänner och även detta var svårt för henne. Faktum att hon aldrig hade haft en pojkvän fick henne att utveckla ett komplex. På jobbet föredrog hon en kvinnlig chef och när hon sökte upp en psykoanalytiker ville hon bara ha en kvinnlig analytiker. Hennes familj bidrog mycket till hennes neurotiska beteende. Hennes mamma var schizofren och hade lagts in på psyket flera gånger. Hennes pappa var depressiv, men vänlig och absorberade som en svamp alla fruns avundsjuka aggressioner. Redan i tidig ålder hade V.R. lärt sig sin mammas galna beteende. Hon imiterade sin mammas arga, avundsjuka beteende mot män och började attackera sin pappa.
I en analyssession tog V.R. upp hur upprörd hon kände sig över att hon aldrig kunde hitta en pojkvän. Hon hävdade att ingen av männen hon var intresserad av uppmärksammade henne. Vid närmare utforskande medgav hon att hon hade haft en pojkvän tidigare i fem års tid, men att han hade lämnat henne för en annan kvinna som han gifte sig med kort därefter.
Naturligtvis lade inte V.R. märke till att hon bar ansvaret för det som hade hänt. Hur som helst lyckades jag guida henne i analysen och få henne att se att sättet hon hade betett sig på mot pojkvännen var så hatfullt och föraktfullt (en imitation av hennes mammas beteende) att det hade avlägsnat pojkvännen från hennes liv. V.R. mindes att hon hade attackerat honom i fem års tid med mammans godkännande. Mannan och dotter hade haft en tyst pakt: mamman föraktfull mot V.R.s pappa och dotter mot sin pojkvän. Eftersom de båda kvinnorna upplevde sig själva som överlägsna sina partners skapade de ett klimat av fientlighet som var outhärdligt för de båda männen. Uppenbarligen skulle pojkvännen, oavsett hur masochistisk han än var, gjort uppror mot ett sådant öppet krig. När han så småningom träffade en mer kärleksfull tjej, så tvekade han inte att lämna V.R. för henne. Han var V.R.s första och sista pojkvän.När hon erkände att hon fylldes av hat när hennes pojkvän lämnade henne, så rättade jag henne och sa: "Nej, det var när han lämnade dig som du började se hur mycket hat du alltid hade känt, hatet som fick dig att avlägsna honom från dig."
Kvinnan måste lägga märke till att hon tenderar att imitera sin mammas negativa beteende och andra kvinnor i familjen mycket mer än hon tror. Många äktenskap och förhållanden skulle kunna räddas om kvinnan lade märke till detta i tid. Kvinnan behandlar ofta sin man precis på samma sätt som hennes mamma behandlade pappan och detta gör hon utan att lägga märke till det. Faktum är att hon själv kritiserar mammans obehagliga uppförande i familjen. Enbart genom en större medvetenhet kan kvinnan vakna upp och se de allvarliga fel hon begår och som förstör hennes liv utan att hon lägger märke till det. Utdag ur boken "Women on the couch", Claudia Pacheco
Hela den positivistiska moderna vetenskapen är organiserad a priori
Jag kan försäkra att den induktiva vetenskapliga processen är helt och hållet a priori, för den låter forskarens tankar vandra helt fritt beträffande olika fenomen och ger honom rätten att utarbeta hypoteser bäst han vill. I sin dikt ”Om naturen” beskriver Parmenides doxans (åsiktens) doktrin i kontrast mot sanningen (aletheia), där den förstnämnda handlar om skenets värld och den andra om verkligheten. Åsikten skulle komma från sinnesförnimmelserna och sanningen från förnuftet, eller rättare sagt, från universalierna. Det jag ser som allra viktigast är att Parmenides satte varat i den sistnämnda (verkligheten) och icke-varat i sinnesförnimmelsernas (doxans) område. Om nu detta påstående är korrekt, så är all så kallad induktiv vetenskap felaktig (História da Filosofia, vol. 1, s. 67,8). Parmenides insåg detta faktum klarare än någon annan filosof i det antika Grekland, vilket man inte kan säga om de efterföljande tänkarna, som fullständigt blandade ihop varat och icke-varat. Det är nu minst sagt på tiden att klargöra detta. Jag menar att Parmenides inte inkluderade icke-varat i idéernas rationella struktur – till skillnad från Hegel (och även Kant), som fick mänskligheten att förknippa det verkliga med det overkliga (som om detta vore möjligt). Det mest negativa är emellertid uppfattningen att den positivistiska vetenskapen är uppbyggd a posteriori och filosofin (teologin) a priori – för det finns inget mer overkligt än de hypoteser som formuleras av så kallad experimentering. Alltså måste vi erkänna att sedan Auguste Comte förde in människan i positivismen har mänskligheten levt helt och hållet utanför verkligheten. Den skulle faktiskt behöva göra en helomvändning på 180 grader för att på nytt få fotfäste i det som är sant. Vi lever i den mest illusoriska eran någonsin, i vilken sinnenas villfarelser råder – i enlighet med vad Parmenides noterade för redan 2600 år sedan. När Freud skrev En illusion och dess framtid talade han om hur hans egna teorier egentligen var förutbestämda att försvinna. Det är klart att nittonhundratalsmänniskan med få undantag också har varit offer för en sjuk social period. Det finns tre närliggande faktorer som ansvarar för utformandet av den moderna, aprioriska vetenskapen: 1) den engelska empirismen (John Locke) som gav den enorm styrka genom att värdera experimenteringen och ”fastställa” att människans sinne vid födseln är en tabula rasa, det vill säga ett blankt papper på vilket allt måste skrivas (med hjälp av sinnesorganen), 2) den franska positivismen av Auguste Comte, som kom att användas som vetenskapens symbol, 3) och den tyska experimentalismen, där Johann Friedrich Herbart (1776- 1841) skrev Vetenskaplig psykologi och försökte dra psykiska slutsatser från fysiska fenomen. Med början däri uppkom en stor grupp forskare, fysiologer, anatomer och matematiker, såsom Weber (1795- 1878), Gustav Fechner (1801-1887) och framför allt Wilhelm Wundt (1832-1920), som organiserade den första institutionen för experimentalpsykologi. Flertalet länder följde denna riktning, bland annat Stanley Hall som 1883 gjorde om samma sak på John Hopkins universitetet i Baltimore, USA. Wundt skrev Element av fysiologisk psykologi, där han lade fram följande: ”inget sker i vårt medvetande som inte finner sin sensoriska grund i bestämda fysiska processer” (História de Psicologia, F. L. Müller, s. 16). Som vi ser nedsätter han medvetandets högre, universella karaktär. Renan organiserade en sektor för experimentell och jämförande psykologi på Collège de France för Théodule Ribot (1839-1916) och skrev på sidan 8 i sin bok Psychologie Allemande Contemporaine: ”Den nya filosofin skiljer sig från den gamla genom sin anda. Den är inte metafysisk i sitt mål; den studerar endast fenomenen genom deras processer, och söker upp dem så långt det nu är möjligt inom de biologiska vetenskaperna.” Som vi ser placerade Ribot det kroppsliga över det psykologiska, och förhindrade därmed utvecklingen av en sann psykosomatisk läkarvetenskap. Vi får inte glömma att William James, på samma gång filosof, läkare och vetenskapsman, blev besviken på laboratorieforskningen och hävdade att den var löjligt liten för människans kunskap (William James till Theodore Flournoy, Letters, II, s. 54). Den moderna vetenskapen i allmänhet och den vetenskapliga psykologin i synnerhet har önskat – och också lyckats – sänka människans belägenhet till nivåer aldrig tidigare skådade. Redan Aristoteles klassificerade oss som förnuftiga djur, och under århundradenas lopp har vi sedan erhållit inte särskilt förmånliga titlar: Charles Darwin satte oss i samma bur som aporna, Freud infogade oss i flocken av ren instinkt, och fysiken vill tro att vi inte är något annat än resultatet av partiklar – för att inte nämna att genetiken karakteriserar oss som en produkt av väl doserade proteiner och sockermolekyler. Som läsaren ser vill jag visa hur skrattretande det så kallade moderna vetenskapliga tänkandet kan vara. Utdrag ur boken Den universella människan, Norberto R. Keppe
Estetiken är samhällets grundpelare
Ett av bevisen på att estetiken är överlägsen andra sektorer är den mer utvecklade intuitiva kunskapen som konstnärer besitter. Esteten är den sanne vetenskapsmannen, för skönheten är direkt länkad till sanningen och etiken. Enbart den som är i kontakt med känslor kan nå tingens orsak, för intellektet har avlägsnat sig allt för mycket från livets grund. Detta beror främst på fantasin och inbillningen som individen blandar in i sina resonemang. Känslan (av kärlek) är ren godhet och tanke. Utdrag ur boken Sociopathology, Norberto R. Keppe
Medvetenhet, målad av Eduardo Catinari
Tavlan "Medvetenhet" målad av Eduardo Catinari visar människans två grundläggande beteenden: Till vänster, teomanin att vilja se sig änglalik, perfekt, felfri, vilket uppenbarligen leder till en plågsam existens i skuggornas värld (självignorans); Figuren till höger visar det ödmjuka beteendet, att acceptera att se sina egna brister, när personen uppvisar den godhet, sanning och skönhet hon bär på i sitt inre; Ängeln som håller i spegeln symboliserar medvetenhet; Figuren i mitten illustrerar den förtvivlan personen känner när hon inte vill medvetandegöra sin inre värld.
Kärlekens makt
Kvinnan, och även mannen, förbinder sig med världen genom kärleken. Känslan av tillgivenhet är alltings grund – livets sanna källa.
Jag talar inte om den sexuella kärleken. Vi kan älska en man utan att ha en sexuell relation med honom. Vi kan likaväl gå igenom livet utan att finna någon som gör att vi upplever den där alldeles särskilda känslan, samtidigt som vi intensivt älskar människor och livet. Men vi tänker inverterat (bakvänt) och tror därför att kärleken gör oss sårbara. Klienten P.C. t.ex. tänkte alltid (och så gör alla) att om hon inte älskade en man kunde han inte såra henne – hon skulle inte påverkas av något han kunde göra. Det skulle kunna vara vad som helst, träffa andra kvinnor, dricka, vara våldsbenägen o.s.v. hon skulle ändå stå ut med allt, så länge hon inte blev känslomässigt engagerad.
Många klagar över lidandet med kärleken - om vi inte älskar, lider vi inte.
Är det inte också så att litteraturen, konsten, och den kulturella traditionen bekräftar denna idé? Även religionen stöder tesen. Inom den anser man att det finns två sorters kärlek – den sanna kärleken och den mänskliga kärleken. Den förstnämnda andliga, är kärleken till Gud och den broderliga kärleken; den andra är falsk och skadlig – passionen som leder till fördärv och lidande. Den förstnämnda kan inte tävla med den andra.
Ur ett trilogiskt perspektiv kan vi bevisa motsatsen: kärleken är bara en. En enda sann känsla av förälskelse som vi kan rikta mot Gud , en man, våra barn, familjen och hela mänskligheten på en och samma gång. Människor har bara en sorts känsla och denna kärlek är den mänskliga kärleken, men vi kan inte älska som en ängel eller såsom Gud älskar. Så låter vi livets källa, som flödar över i vårt inre, torka ut varje gång vi försöker hindra oss från att känna eller visa kärlek för andra.
Den slutsats vi kan dra är att ur detta kommer slitningar, separationer, skilsmässor, otrohet, aborter och fysiska-, psykiska-, och sociala sjukdomar.
Därför frågar vi oss: varför ser vi kärleken som ett så grymt lidande? Varför lider inte kvinnan när hon inte älskar den man som är otrogen? Varför upplever hon det annorlunda när det gäller den man hon älskar?
Medvetenheten om den egna psykopatologin och de egna bristerna finns bara hos den som älskar. Genom att acceptera känslolivet har individen möjlighet att varsebli sin avund, sitt hat, sitt storhetsvansinne som manifesterar sig tillsammans med känslan av kärlek.
Den rationella personen inbillar sig att han inte känner hatet eller avundsjukan, men i verkligheten är emotionerna bara omedvetandegjorda och i och med det får känslokylan och ondskan fritt spelrum.
Många religiösa tänker att de är mycket kärleksfulla, men saknar helt medlidande. När den personen börjar hålla av någon varseblir han alltmer sin avund, svartsjuka, ägandebegäret, egoismen och sin härskarattityd. Han inbillar sig att emotionerna är dåliga och om de hålls tillbaka blir man sund och balanserad. Personen ser inte att det är kärleken som hindras medan patologin kvarstår; det är bara personen själv som inte är medveten om det, medan hans galenskap är uppenbar för andra.
Här kommer vi in på något som är svårt at acceptera – eftersom människan är för arrogant för att låta sig tvingas till något som helst. Kärleken står över allt. Den är större och mäktigare än vi själva. Antingen tar vi den till oss eller så går vi under.
Hur ska vi då kunna acceptera tanken att vi inte är herrar över en aspekt av vårt liv. Det är mycket viktigt att se att det existerar en psykologisk förvirring: vi förlägger kärlekens hela kraft och storhet på det älskade objektet.
Och tänker: ”Varför skulle vi vara tvungna att underkasta oss den eller den personen som har det ena eller andra problemet (som avvisar mig, är otrogen eller förolämpar mig o.s.v.). Vi känner oss förödmjukade av att vara beroende av någon och att behöva svälja vår stolthet och förneka kärleken till oss själva.
När vi älskar någon är vi inte underkastade den andra personen, utan totalt maktlösa inför den egna känslan som spontant finns i oss.
Varje försök att stoppa känslan leder till ett otroligt psykiskt och fysiskt lidande som sätter igång en oändlig rad av problem som ångest, fobier, sömnlöshet, aptitlöshet, depression, håglöshet, sämre produktivitet, brist på koncentration, problem med relationer till andra, med världen och t.o.m. med Gud.
Eftersom människan ser tillgivenhet som något mycket skadligt ser hon på Skaparen på samma sätt. En inversion som är mycket tung att bära.
Klienten X var gift sedan 20 år med en man som hon älskade högt. Mannen var sjuk, neurotisk och behövde på många sätt hennes kärlek. Hon hade det svårt med honom men var lycklig. En dag bestämde hon sig för att följa sin inversion och arrogans, påhejad av den moderna psykologin, och började ”ta hand om sig själv”. Mannen flyttade till en annan stat medan hon själv blev kvar i New York där hon hade sina vänner, sin terapigupp och sina egna intressen. En tid efter separationen fick hon veta att en annan kvinna tagit hennes plats. Hon hade förlorat mannens kärlek, det ekonomiska och sociala beskyddet och all lycka hon hade haft i äktenskapet. Hon hade sett sig som oersättlig och hade aldrig kunnat tro att en annan kvinna skulle få njuta av allt det som varit hennes och som hon ratat. I synnerhet mannens kärlek. Hon ville inte förlika sig med detta. Först när hon såg sin inverterade attityd blev hon lugnare och kunde se att lidandet inte kom från mannen utan bara från hennes sätt att förneka sitt känsloliv. Något som hon alltid gjort och fortsatte att göra.
Det finns en extremt viktig sak att medvetandegöra: hela den sociala strukturen lär oss från det vi föds att vi inte ska älska. Den lär oss att kärlek är synonymt med svaghet och att ilska och hat ger styrka och makt.
Denna inversion är sådan att den orsakar en oenighet mellan könen, vilket används av de system som vill dominera och exploatera de svagare för sina egna syften. För att citera Machiavelli: ”Ett splittrat hus faller samman… eller ….härska genom att söndra”. Skulle folk inse att de är offer för en hjärntvätt som uppmuntrar till separationer och ökar paranoian för att man ska gå efter de lömska intressen som makten står för, kommer de att minska sina problem, bli starkare och leva i harmoni. I grunden älskar män och kvinnor varandra, men allt görs för att ställa dem mot varandra. En annan viktig fråga vad gäller känslolivet är att bara den som är villig att erkänna och acceptera sina känslor (vill känna dem) kan bli fysiskt och mentalt lycklig. Det här förklarar jag mer i detalj i boken Hälsa genom medvetenhet. Urdrag ur boken Women on the couch, Claudia B. Pacheco